herewegoagain.blo.gg

För en tid sedan pratade jag md en nära vän. Hon har några gånger tidigare berättat hur hon blev jagad och sprang från nazizerna när hon var liten. Hur hon sprang och hon var rädd. När hon var barn. För att hennes hud är lite mörkare än min.I Sverige. Hur sjukt är inte det? Det är så sjukt att jag inte kan ta in det. Hon är några år äldre än mig och jag har alltid tänkt  typ vad sjukt det var förr, vilken turr att tiden förändras...

 

För en tid sedan när vi pratade kom detta upp igen. Hon hade varit på lekland med sina barn och gick genom stan på väg hem. Hon såg ett gäng nazizter komma mot dem och hon gick över på andra sidan vägen. Hon gick över på andra sidan vägen! År 2013. I Sverige! Och ni ska veta att detta är inte en tjej som backar. Faktum är att detta är första gången sedan jag lärt känna henne för flera år sedan som jag hört henne erkänna att hon försökt undvika en konflikt.

 

Också säger hon till mig, att hon är orolig för sina barn och vad de ska få uppleva. För att de har en lite mörkare hudfärg, lite mörkare hår och ögon. Orolig för vad de ska få höra från andra, hur de ska bli bemötta.

Hur kan detta inte låta helt sjukt i allas öron? Att ens en ända människa oroar sig för hur dennes barn ska bli bemötta, jag säger det igen, år 2013. I Sverige! Och om det ändå hade varit så, att det bara var en enda människas oro. 

 

Jag saknar ord...