piss dag
Jag har länge velat ta med Keilon till skridskobanan i ett av de stora köpcenterna. Idag regnade det ute så det var perfekt dag för skridskor på en inomhus bana. När vi kom dit var det hockey match och det var högst oklart när man skulle få komma in och åka.
Vi käkade och uträttade lite ärenden och kom tillbaka till en svin lång kö.
Efter många om och men var vi inne. En av anledningarna att jag ville åka just här och inte på torget utanför vår ytterdörr var att dom har stora djur med handtag som barnen kan hålla sig i.
Jag är själv inte helt bekväm på isen efter en skridskodag som slutade med hjärnskakning när jag var liten. SÅ, Keilon var ända ungen (eller personen) som hade hjälm inne i hallen och jag önskade lite att jag hade haft en själv. Eftersom jag själv är ganska svajig och har dåliga vibbar i kroppen på isen tänkte jag att det skulle underlätta med de där djuren.
Men djuren fick vi så klart inte låna för de var bokade. Keilon fick åka mellan mina ben och det gick faktiskt jätte bra, men ryggen fick sig ett välbehövligt träningspass.
Vi åkte några varv och gick av isen för att ta av oss mössa o vantar o annat för det var inte alls så kallt som jag trodde. Keilon stod mellan två bänkar, lätt svajig på sina skridskor.
Vi käkade och uträttade lite ärenden och kom tillbaka till en svin lång kö.
Efter många om och men var vi inne. En av anledningarna att jag ville åka just här och inte på torget utanför vår ytterdörr var att dom har stora djur med handtag som barnen kan hålla sig i.
Jag är själv inte helt bekväm på isen efter en skridskodag som slutade med hjärnskakning när jag var liten. SÅ, Keilon var ända ungen (eller personen) som hade hjälm inne i hallen och jag önskade lite att jag hade haft en själv. Eftersom jag själv är ganska svajig och har dåliga vibbar i kroppen på isen tänkte jag att det skulle underlätta med de där djuren.
Men djuren fick vi så klart inte låna för de var bokade. Keilon fick åka mellan mina ben och det gick faktiskt jätte bra, men ryggen fick sig ett välbehövligt träningspass.
Vi åkte några varv och gick av isen för att ta av oss mössa o vantar o annat för det var inte alls så kallt som jag trodde. Keilon stod mellan två bänkar, lätt svajig på sina skridskor.
Då kommer en ung j@vel i 10 års åldern springandes lite för nära Keilon så Keilon får en lätt knuff. Jag ser hur han vinglar till och trillar. Samtidigt som jag inser att jag inte kommer hinna fånga honom tänker jag "han har iaf hjälm på sig". Men det hjälpte inte för självklart träffar kanten på bänken mitt över ögat och ögonbrynet. Jag visste inte om jag skulle börja med o strypa ungen eller trösta Keilon. Jag tog upp Keilon och såg hur hans ögonlock svullnade upp och blev blått framför ögonen på mig. Jag insåg ju att jag inte hade tid med ungen som faktiskt såg ganska nervös ut. Jag sa till honom att ta det lugnt och kolla hur liten Keilon är samtidigt som jag gick och bad om is som Keilon vägrade ha i ansiktet. Jag höll lite koll på ungen och han såg ut att skämmas så han fattade förmodligen grejen. Jag kollade efter honom innan vi gick för jag ville visa honom Keilons svullna blåa öga så han fattade att det inte var så bra. Jag kunde inte bli arg och skälla på honom, det som jag annars brukar vara bäst på (inte att skälla på barn men folk i allmänhet). Det förvånade mig verkligen men det kändes väldigt oviktigt i situationen.
Hur som helst tyckte skridskofolket att vi skulle ta Keilon till en läkare, vilket ingick i deras rutiner när någon skadade sig förstod jag när det lät ungefär "ni behöver gå till en läkare"... "här, skriv på att vi tillkallade läkare". Ett helt team kom och vi fick åka ambulans med dem till sjukhuset vilket Keilon tyckte var mycket spännande.
På sjukhuset fick vi träffa en läkare och konversationen var ungefär så här:
Läkaren: "hur ska vi prata med varandra? jag pratar inte engelska"
Jag: "har ni ingen tolk då?"
Läkaren: "nej, det har bara de privata klinikerna"
Jag: "ok, då åker jag dit, Kan jag få namnet på dem?"
Läkaren: "de är inte där på helgen"
Jag "ok,…." jag vänder mig mot sjuksköterskan som jag haft en lång konversation med, på engelska bla när hon ville att jag skulle skriva under att läkaren gjort både det ena och andra INNAN vi träffat läkaren. "kan du stanna då?"
Sjuksköterskan: "jag kan inte heller engelska" också stack hon
Hur som helst tyckte skridskofolket att vi skulle ta Keilon till en läkare, vilket ingick i deras rutiner när någon skadade sig förstod jag när det lät ungefär "ni behöver gå till en läkare"... "här, skriv på att vi tillkallade läkare". Ett helt team kom och vi fick åka ambulans med dem till sjukhuset vilket Keilon tyckte var mycket spännande.
På sjukhuset fick vi träffa en läkare och konversationen var ungefär så här:
Läkaren: "hur ska vi prata med varandra? jag pratar inte engelska"
Jag: "har ni ingen tolk då?"
Läkaren: "nej, det har bara de privata klinikerna"
Jag: "ok, då åker jag dit, Kan jag få namnet på dem?"
Läkaren: "de är inte där på helgen"
Jag "ok,…." jag vänder mig mot sjuksköterskan som jag haft en lång konversation med, på engelska bla när hon ville att jag skulle skriva under att läkaren gjort både det ena och andra INNAN vi träffat läkaren. "kan du stanna då?"
Sjuksköterskan: "jag kan inte heller engelska" också stack hon
Hela denna konversationen skedde på felfri engelska så jag tröttnade och gav läkaren "blicken" som är internationell och alltid är lika användbar. Den säger ungefär "är du efterbliven eller? Jag tänker inte flytta mig ur fläcken förrens du löser det" Oj vad den har hjälpt mig många gånger och så även nu.
Keilon mår bra men har en STOR blåtira. stackars!